En sten i njuren
I förrigår kom jag och älskling hem från Västervik. Älskling har ju varit där i tre veckor och jag var där i en vecka nu senast, var och hälsade på en långhelg innan det också. Semestern har varit jävligt skön. Har varit på Kolmården med Robins familj och gjort saker i Västervik, bara hängt i solen och så. Asskönt. Någonting som var mindre skönt var när jag natten till söndag vaknade upp med en extrem smärta i högra nederdelen av magen.
Jag vaknade upp klockan tre på natten av att det gjorde så fruktansvärt ont. Jag trodde att det skulle gå över, men det gjorde det inte. Robin vaknade av att jag låg där och storgrät av smärta. Jag försökte sätta mig upp, stå, gå, ligga ner, men ingenting lindrade smärtan. Efter ett tag lugnade det ner sig, men smärtan försvann aldrig helt. Sen kom den tillbaka i en attack igen, och sen lugnade det ner sig igen. Sådär höll det på till halv fem ungefär. Det enda jag kunde tänka mig att det kunde vara var blindtarmen, vilket jag är jätterädd för (vill inte behöva operera mig). Då ringde jag till sjukvårdsupplysningen. De sa att det antagligen inte var blindtarmen i alla fall, men kunde inte säga vad det var. De sa i alla fall att om inte värken slutade så skulle jag åka in till akuten. Efter det samtalet lugnade smärtan ner sig igen, och vi gick och la oss. Vi trodde att det var över, men klockan sex vaknade jag upp igen av samma intensiva smärta som första gången. Då ringde Robin en taxi som kom en havtimme senare. Dumt nog hade alla i familjen druckit alkohol kvällen innan så ingen kunde köra...
Jag och älskling var på sjukhuset i fem timmar ungefär. Båda var helt dödströtta eftersom vi inte sovit nånting typ, och låg och vilade på en sjukhussäng i rummet vi väntade i. Sjuksköterskor och läkare kom och tog prover och undersökte mig, och tillslut sa läkaren att han trodde att det var njursten, och att jag skulle röntgas. Röntgen visade en 4 mm stor njursten i min högra njure som var på väg ner mot blåsan. Att en sån liten sten kan göra så ont förstår jag fortfarande inte. Det är den värsta smärtan jag någonsin varit med om.
Nu har jag fått smärtstillande och piller som ska utvidga urinvägarna, så att stenen ska komma ut av sig självt. Har fortfarande ont när jag rör på mig, så nu är jag hemma från jobbet och ligger typ bara och vilar hela dagarna. Kul. Verkligen. Blir dessutom astrött av medicinerna, så orkar ingenting. Känns asdeppigt. Men jag hoppas att stenen kommer ut snart så att jag får må bättre igen och kan börja jobba som vanligt.
Ja, där var min långa berättelse om njurstenen. Haha... Fyfan asså. Nej, om man skulle ta och göra nånting i alla fall. Kanske spela lite Super Mario Galaxy, skriva lite på boken, eller redigera bilder? Kanske jag orkar det. Måste nog äta lite frukost först bara.
Jag vaknade upp klockan tre på natten av att det gjorde så fruktansvärt ont. Jag trodde att det skulle gå över, men det gjorde det inte. Robin vaknade av att jag låg där och storgrät av smärta. Jag försökte sätta mig upp, stå, gå, ligga ner, men ingenting lindrade smärtan. Efter ett tag lugnade det ner sig, men smärtan försvann aldrig helt. Sen kom den tillbaka i en attack igen, och sen lugnade det ner sig igen. Sådär höll det på till halv fem ungefär. Det enda jag kunde tänka mig att det kunde vara var blindtarmen, vilket jag är jätterädd för (vill inte behöva operera mig). Då ringde jag till sjukvårdsupplysningen. De sa att det antagligen inte var blindtarmen i alla fall, men kunde inte säga vad det var. De sa i alla fall att om inte värken slutade så skulle jag åka in till akuten. Efter det samtalet lugnade smärtan ner sig igen, och vi gick och la oss. Vi trodde att det var över, men klockan sex vaknade jag upp igen av samma intensiva smärta som första gången. Då ringde Robin en taxi som kom en havtimme senare. Dumt nog hade alla i familjen druckit alkohol kvällen innan så ingen kunde köra...
Jag och älskling var på sjukhuset i fem timmar ungefär. Båda var helt dödströtta eftersom vi inte sovit nånting typ, och låg och vilade på en sjukhussäng i rummet vi väntade i. Sjuksköterskor och läkare kom och tog prover och undersökte mig, och tillslut sa läkaren att han trodde att det var njursten, och att jag skulle röntgas. Röntgen visade en 4 mm stor njursten i min högra njure som var på väg ner mot blåsan. Att en sån liten sten kan göra så ont förstår jag fortfarande inte. Det är den värsta smärtan jag någonsin varit med om.
Nu har jag fått smärtstillande och piller som ska utvidga urinvägarna, så att stenen ska komma ut av sig självt. Har fortfarande ont när jag rör på mig, så nu är jag hemma från jobbet och ligger typ bara och vilar hela dagarna. Kul. Verkligen. Blir dessutom astrött av medicinerna, så orkar ingenting. Känns asdeppigt. Men jag hoppas att stenen kommer ut snart så att jag får må bättre igen och kan börja jobba som vanligt.
Ja, där var min långa berättelse om njurstenen. Haha... Fyfan asså. Nej, om man skulle ta och göra nånting i alla fall. Kanske spela lite Super Mario Galaxy, skriva lite på boken, eller redigera bilder? Kanske jag orkar det. Måste nog äta lite frukost först bara.
Kommentarer
Trackback
