Crealina

Den sjuttonde mars försvann du ifrån mig. Och det känns fortfarande inte som att det är på riktigt. Det känns mer som att du åkt på världens längsta semester, och jag hoppas för allt i världen att du ska komma tillbaka, men det gör du inte. Det vet jag. På något sätt har du väl aldrig riktigt försvunnit heller, för jag vet att du är med mig ibland. Men det gör fortfarande ont så långt in i mig det bara går när jag tittar på de där bilderna. Dina vackra ögon och ditt lilla leende som bara få visste fanns. Och du skulle ha blivit tolv år idag. Och vi hade firat dig som alltid, med köttbulletårta och dentastix. Du öppnade presenten alldeles själv, så som bara du kunde. Du var så klok, så smart, så fin. Och jag kommer alltid att älska dig.