Vår galna granne - Del 1

Har jag nånsin berättat om vår smått (väldigt) galna granne? Eller, konstig kanske man ska säga att han är. Lite underlig sådär... Under tiden vi har bott här har han gjort en del konstiga saker. Igår till exempel.
 
Igår skulle jag möta upp älskling och hans kompis Ville i Liljeholmen för att äta på Subway. På vägen ner för trappen hör jag ett frustande och pustande. "Är vargen här?" tänkte jag, men nej. Det var vår granne. Där står han (fullt påklädd må jag tillägga, men det framkommer senare varför det är viktigt) med en stor jävla soffa, längst ner i trapphuset, själv, och drar upp soffan för trappan. Han bor en dörr ifrån oss högst uppe i huset. Väldigt långt upp. Och det finns ingen hiss. Och där står han och drar upp en stor soffa alldeles själv. För att inte bli inblandad går jag förbi snabbt och möter upp de andra i Liljeholmen. När vi kommer tillbaka till huset och ska gå upp till lägenheten syns han inte till först. Sen när vi kommer upp till vår våning står han nu utanför sin dörr, i bara kalsonger som sitter långt nedanför där de borde sitta, och puttar in soffan i sin lägenhet. Vi aktar oss för att inte råka komma åt honom där han står halvnaken i trapphuset, och skyndar in i lägenheten.
 
Fattar inte hur människan tänker ibland. Har han inga kompisar han kan fråga om hjälp så han slipper dra upp soffan själv? Blev det verkligen så varmt att han var tvungen att ta av sig alla kläder? Varför väljer man att ta upp en HEL soffa i första taget när man bor högst uppi huset i en liten etta?
 
En sak som vi har listat ut för länge sen är att han har något slags alkohol- eller drogproblem. Och antagligen någon psykisk störning också... Det här är liksom inte det enda tvivelaktiga som har hänt vad det gäller honom. Nästa del av "Vår galna granne" kommer senare i veckan. Kanske imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0